Ström går feministernas ärenden

Jag blev mycket entusiastisk när jag först hörde talas om Pär Ströms bok Mansförtryck och kvinnovälde. Här äntligen en ståndaktig person som inte räds, ens inför hot om repressalier, att säga sanningen om den så kallade jämställdhetspolitiken!

Den mycket initierade herr Ström (han har exempelvis gjort den inte helt angenäma, men dock beundransvärda mödan att läsa hela 15 hyllmeter feministisk litteratur!) sätter fingret på ett högst allvarligt samhällsproblem: den feministiska kampen (ofta skattefinansierad lobbyverksamhet) har nått dithän att mäns problem tigs ihjäl och feministretoriken accepterats som överideologi i vårt samhälle.

Genom en debattartikel i Svenska Dagbladet kunde herr Ström presentera sin boks teser:

Enligt den feministiska retoriken, som märkligt nog accepterats som sanning av större delen av medierna och det politiska Sverige, är män en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas.

Runt omkring kvinnan lyser däremot helgonauran som en sol.

Denna vrångbild förstärks av forskningsrapporter som påfallande ofta är vinklade, utförda av hängivna feminister som redan från början bestämt sig för vad de vill få fram. Och medierna papegojar glatt vidare den feministiska propagandan.

Herr Ström nämner inte Eva Lundgrens så kallade forskning, men det är inte nödvändigt då alla ändå förstår vad som åsyftas. Och denna person är inte det enda exemplet på hur extremister, med den förra regeringens goda minne, tillåtits föra ut sina lögner. Herr Ström illustrerar dock med en del övertygande och konkreta exempel:

Allt fler män berättar om hur de vid tjänstetillsättningar har blivit förbigångna av mindre kvalificerade kvinnor, eftersom arbets­givaren vill snygga till genus­statistiken.

De flesta våldsbrott drabbar män, men hela samhällsdebatten kretsar kring våld mot kvinnor. Manliga brottslingar får hårdare straff än kvinnliga för samma brott.

Dessa erfarenheter kan jag själv vittna om. Likaså om det som följer:

Ett otrevligt inslag i det könskrig som feministerna har startat är det ständiga nedgörandet av män. Exempelvis kallas medelålders män dagligen för ”gubbiga”, medan det vore otänkbart att kalla medelålders kvinnor för ”kärringaktiga”.

Det som anses vara typiskt manligt hånas slentrianmässigt, medan det skulle anses vara höjden av sexism att håna det typiskt kvinnliga.

På det stora hela mycket kloka ord, även om några formuleringar väckte mina misstankar. Jag valde dock att bortse från dessa – även med de bästa avsikter kan ingen ha rätt i allt. Mina oråd förstärktes emellertid av en krönika i Expressen, och när Pär Ström fick partiellt stöd av ett antal extremfeminister med en artikel i den socialistiska blaskan Aftonbladet – ja, då var måttet rågat! Jag kunde inte längre skjuta upp läsningen av Mansförtryck och kvinnovälde.

Som en sannerligen filantropisk gest har herr Ström publicerat sin rapport på nätet, så att alla kan ta del av den utan några ekonomiskt kännbara följder. Och där kan man i svart på vitt konstatera att författaren faktiskt köpt några av feminismens bud:

Medan hela det offentliga Sverige med suverän självklarhet betraktar mammorna som naturliga vårdnadshavare måste papporna många gånger anstränga sig för att göra trovärdigt att de verkligen är lämpliga som parallella vårdnadshavare. ”Tydliga exempel på männens jämställdhetsproblem ger utfallet av vårdnadstvisterna. Traditionen att ’en mor är ändå en mor’ lever kvar”, säger enligt nyhetsbyrån TT Rose-Marie Larsson, som är jämställdhetsombudsman i fackförbundet Metall. [Ström, 2007, s. 99]

Här hänvisar herr Ström till en politruk i en socialistisk organisation som Metall! Men det är inte det som är min poäng. Han bortser, säkerligen med de bästa av avsikter, från att det är vetenskapligt belagt att män helt enkelt inte bör befatta sig med små barn.

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

Den som säger det är ingen mindre än Annica Dahlström, professor i neurobiologi vid Sahlgrenska akademien och erkänd expert på barnuppfostran och könsrelationer. Jag kan varmt rekommendera Pär Ström och andra som vill sätta sig in i vad forskningen visar att läsa professor Dahlströms bok Könet sitter i hjärnan (2007) – eller åtminstone en artikel hon skrev för det utmärkta magasinet Neo.

Jacob Wibelius

Det här är intressant. Andra bloggar om: Pär Ström, feminism, mansförtryck, kvinnovälde, matriarkat, jämställdhetspolitik, jämställdhet, lobbyism, lobbying, mediekritik, våld, könskrig, könskriget, sexism, Annica Dahlström, barnuppfostran, uppfostran, vetenskap, forskning, pseudovetenskap, Neo, Magasinet Neo